you know I do.

TJALLA SNICKEBRALLA.
JAAA. Jag har blivit beroende av SIMS igen. Jag har hittat en hel massa cheats till spelet som jag ändå inte använder, MEN IFALL JAG SKULLE BEHÖVA DET, laddat ner en hel massa saker till mina simmar och laddat ipoden så jag kan lyssna på musik när jag tröttnar på att höra simmarnas glada röster. Det är såhär det borde vara, att jag längtar efter någonting. Lisa tycker att jag borde ha någonting som får mig att inte tänka på dumma tankar och det går i skolan. Runt omkring folk som jag tycker om, men inte när jag kommer hem. Inte med mamma eller pappa eller min syster. Dom kräver min uppmärksamhet HELA TIDEN, den enda som jag klarar av är Adam. Jag önskar så att jag hade lås på min dörr så jag slapp höra hur besvikna dom blev när jag bara höjer volymen när dom öppnar deras munnar. Jag behöver inte höra allt jag borde göra, allt ni tycker jag ska göra istället, för det är det här jag behöver.
But all I really need is you.

vackert.

Well, I miss you in the winter.
Your friends say I should listen.
Can't you see I've love you all along?
Well, if America don't like me, you can say:
I'm finally a kind of man who only likes the gun.
Shoot anyone, shoot anyone.

Cause either way, I'll break your heart someday.
But, leaving you is the last thing on my mind.
So when I go, baby, kiss real slow.
So I don't forget my way back home,
when I go.

Either way, I'll break your heart someday.

Det gör ont överallt. I halsen för att jag har legat och skrikit i kudden allt för länge. I hjärnan för att tänkt för mycket. I öronen av allt för hög musik som får mig att tänka dumma tankar. I ögonen för att jag har gråtit för mycket. Men mest i hjärtat. Mest ont gör det faktiskt i hjärtat. Det värker som i en hjärtattack beredd att döda mig. Om det ändå vore så. Om det ändå vore så väl att jag var hjärtlös, kall och icke förstörbar. Men istället är jag känslig och fylld av hopp. Varför bryr jag mig ens om att försöka, när det enda sedan start bara slickat botten? Varför har jag inbillat mig i ett halvår att det går över, när det inte gör det? Jävla värkade hjärta. Jag spelar en enda låt på repeat, en enda låt på fyra minuter och tio sekunder. Den får mig att tänka på dig. Minnen. Tårar. Hjärtattacker. Den dånar ut till mig, förstör mina öron. Jag älskar hög musik, det känns som att den når enda till hjärtat då. Då får hjärtat höra att jag inte är ensam. Men ensam är det jag just är. Ensam att känna så för dig. Obesvarat. Storslaget. Hemskt. Jag ska gråta mina ögon rödare nu. Jag behöver inte det här. Jag behöver inte det här.
Jag behöver verkligen inte det här.

sjukdom i själen.

TJALLA SNICKEBRALLA.
Jag fick stanna hemma idag, för jag känner mig sjuk. Sjuk i själen, om det nu går. Jag låg vaken hela natten, tänkte igenom allt, lyssnade på musik och drog slutsatser. Jag bet även av alla mina naglar jag hade, så nu måste jag måla naglarna röda igen, annars ser det så konstigt ut med en smalsmalsmal vit rand längst ut. Jag har blivit besatt av att läsa böcker dessutom, det är ungefär det enda jag har gjort hela helgen och även det jag ska fortsätta hålla på med tills min sjukdom i själen är botad. Och nu är jag inne på datorn för att ladda ner lite nya låtar till ipoden. Sedan ska jag återvända till sängen med alla mina böcker. Åh, ibland är det fint att vara sjuk.
"If you love me, please, let me go".

.

fan att allting ska komma samtidigt.
Celsius, om du ser det här:
ringringring.

when we were winning.

Idag är ingen sköndag, bara en helt vanlig söndag. Jag vaknade för tidigt, läste för många kapitel och det är för dåligt väder. Jag har inte druckit o'boy på mycket länge, men nu behövs det. För idag flyttar min syster långt bort. Hon är inte längre granne med mig, utan granne med någon helt annan, längre bort. Det känns så konstigt att vara så långt ifrån henne när vi har hållit ihop i hela mitt liv, hela mitt snart sextonåriga liv. Det känns precis som Cruel town. "Cruel town, it's a cruel town. Cold people, cruel town. Cruel town, it's a cruel town. If you fall, you stay down". Nu när det är grått väder blir broder daniel så himla mycket mer förstående. Deras texter förstår sig på vädret. Fast jag inte ens gör det. November började dåligt, men är nu inne i någonting bra. Och broder daniel förstår det. AAAHHHH. Alla mina förra inlägg blev så långa, men jag har ingenting att skriva om. BLÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ. Det var så länge sedan jag riktigt lyssnade på Broder daniel, så det känns fint att kunna texterna, veta att dom alltid finns där och att dom liksom förstår. Idag ska jag hjälpa min syster att packa, laga middag till pappa EFTERSÅM DET ÄR FARS DAG och spela på min gitarr. Kanske den här söndagen kan gå att räddas och bli en sköndag. HAJDO.

åvsöm.

TJALLA SNICKEBRALLA.
Igår var en micket bra dag. Jag skulle ha gått till skolan efter min försovning på två timmar, men jag orkade inte. Så istället kom Lisa hem till mig och vi begav oss in till stan för att köpa färg till ansiktet på BÖTRIIIIIIIKS men dom hade helt slut. Så jag och Lisa traskade vidare, tittade i affärer och Lisa köpte jeansleggins. Sedan skyndade vi oss hem till Lisa, hämtade hennes klänning och skor och allt sådant och så ringde brother och sa att vi skulle vara där. Men vi var trötta, så vi somnade på hennes soffa. När vi vaknade tog vi buss 3 hem till mig, skrev ut bilder på ansiktsmålningar och tog mina kläder och gick hem till Ameli för att ta ansiktsfärger ifrån henne. Vi skulle vara prinsessor. När vi gick ut i HÖÖÖÖÖÖGA skor gled Lisa runt på dom blöta och löven och jag skrattade så att mitt smink rann när hon ramlade runt. HAHAHAHAHHA. Vi hade en halvtimme på oss och vi sprang runt som galningar och hämtade penslar, speglar, svampar, vatten, massa läsk, lampor och bord. Sedan kom alla småbarn och jag och Lisa satt och målade dom till robotar, fjärilar, spöken och så fick dom små hjärtan i ansikten och blommor och BLOOOOOOD som rann ner ifrån deras kinder och mungipor. Sedan gick alla småbarn och vi städade upp och så fick vi börja dansa med alla i högstadiet. Och Gustel spelade Töntarna av kent och skrek ut i hörlurarna: "DEN HÄR ÄR TILL COLUMBUS" och jag blev rörd. Jag blir rörd för allting. Speciellt när det gäller musik. Så ja, igår var ÅVSÖÖÖÖM. Dessutom älskar jag att jag har så micket att längta till nu, så micket ny glad musik jag har börjat lyssna på, så ofta jag inte längre känner av att det är grått på himlen nu för tiden och att kents nya album är micket ÅVSÖM. Så himla ÅVSÖÖÖÖÖÖEEEEMMM allting känns nu.

friday, i'm in love with the wrong person.

TJALLA SNICKEBRALLA!
Jag vaknade imorse av friday I'm in love på pappas radio och det kändes fint. "oh, thursday doesn't even start. It's friday, I'm in love". Så somnade jag om och stängde av alarmet. JAG KLARAR DET tänkte jag, JAG KLARAR AV DET. Så vaknade jag av att Brother ringde mig och jag kollade på klockan. 08:30. FUCK. Jag var för trött för att bry mig. Så istället ringde jag Lisa och sa att jag kom sen och satte mig och drack o'boy. Och nu har låten fastnat på min hjärna. Äntligen lite bra musik som fastnar, ÄNTLIGEN. Så ikväll är det HALLÅVEEEEEEEEEEEEN-disco och jag känner mig ganska så peppad på att rita små figurer på småbarnenes ansikten. Sedan ska jag få alla att dansa.
Lisas uppgifter på discot: Måla ansikten, sälja saker
Columbus uppgifter: Måla ansikten, FÅ ALLA ATT DANSA(!!!!!).
Vitas uppgift: Hålla sig borta ifrån Columbus. För annars blir det FAJT.
ÅHÅH, JAG MÅSTE KILA, NÄSTA LEKTION BÖRJAR SNAAAAAART.
HAJDOOOOO!

just another reason.

they say that i'm a dreamer,
but what else am I to do?
When dreaming is the only way
that I can be with you.
And when I wish upon a star,
make it come true.
If only for a second or two.

use someone like you.

Hej, hej OCH HEMSKT MYCKET HEJ!
Det har varit snöiga dagar, dom har senaste dagarna. Kalla, snöiga och juliga. Sen när började det snöa i novembäääär? Medans alla andra i klassen satt inne i värmen och försökte fördriva tiden tog jag och lisa på oss hörlurarna till våra ipods och sprang och försökte fånga snöflingor på tungan. Dom var stora, vita och mjuka. Precis som snö ska vara. Alla i klassen ska dessutom springa runt och sälja biljetter till vårat disco imorgon. Så på bildlektionen fick vi sitta som galningar och rita affischer medans jag och Lisa satt och ritade annat. Och som straff fick vi gå runt till alla klasser och sälja biljetter. Ändå känns det så ÅVSÖM just nu. Jag fick en tändare av Andreas som avskedspresent igår när jag träffade henne för första gången på två veckor. Det känns fint, men alltid ska jag börja gråta när hon går. Som tur var Lisa med, så jag hade någon att torka mina tårar. Den är vit och får mina fingrar att bli röda, så mycket ska jag hålla på med den. Jag har så mycket att längta till att jag nästan spricker. Först Celsius, när hon kommer, sedan ska vi se New moon och så kommer Oskar och det är snart mindre än två månader kvar att leva som en femton åring. Då får jag övningsköra påriktigt och vara äldst i klassen. Men åh min gud, jag kommer ocksås dö före alla andra. Ikväll ska jag ringa Celsius, rensa min ipod på gamla tråkiga låtar jag ändå bara bläddrar förbi och ersätta med nya vackra låtar, skriva tankekarta tills imorgon, lära mig spela your call för att visa Lisa imorgon på håltimmen, skicka låtar till Gustel. ÅH, MITT LIV ÄR JOBBIGT. MÅSTE HINNA ALLT.
HAJDO.

Segt som siraaaaaaap

TJALLA.
Nu har jag suttit och skrivit ner känslor i ett email. Olíver laddade även ner några vackra låtar åt mig idag, TACK. Han är gullig. Lisa skickade massa länkar till mig på massa videobloggar och vi satt och skrattade. Det mest underhållande var dom som skulle vara bitchiga och helt failade. HAHAHHAHAHA. Parodier satt vi och skrattade åt ocksås, youtube är underhållning på hög nivå. Sedan ringde hon, hjälpte mig med en hel del ord i mitt mil långa mail. Ni skulle bara se. Jag ångrade mig i sista stund, och skickade det inte. Jag sparade det bara som utkast, kanske skickar jag det någon annan dag, ELLER SÅ RADERAR JAG DET BARA. Jag kommer radera det. Jag har även gjort klart playlistan med alla vackra låtar och den blev magisk. Några låtar jag har på ITUNES som jag älskar finns inte på SPÅTIFAJ, dumt. Så helt perfekt blev den inte. Men väldigt nära. Väldigt, väldigt nära. Och jag vill dessutom göra om min blogg, jag gillar den inte längre. Den verkar så, ähhhhhhh. jag vet inte. TRÅKIG. INTE COLUMBUSIG. Inte alls som mig. Nästa gång ska den bli mörk, hemsk, kall och med lite färg. Lite. Lite. Lite. Kanske en blå färg, eller grön. Eller röd. Nej, inte röd. Blå blir det nog, bara för att jag älskar blått. Förövrigt släpps kents nya album om fyra dagar, fyra korta mini dagar. HÄRLIGT. Jag ska lyssna tills jag stupar. Kanske jag traskar ner och köper den. Men jag ska nog lyssna lite innan, så jag är säker på att den är värd att köpa. Mitt internet är så segt som sirap att jag har tråkigt. SEEEEEEEEEEEEGT. Tur är väl att jag snart ska gå och sova. JAG ÄR SÅ DÖDLIGT TRÖTT ATT JAG TROR ATT JAG SVIMMAR. Imorgon är det en kort dag, ett prov och en språklektion utan Andreas. Saknden är stor.
Men jag överlever.

Jag har varit vilsen, Lisa.

TJALLA.
Jag känner att det enda jag gör är skriver texter ifrån låtar, men jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva. Jag sover ingenting, jag äter ingenting och jag mår allmänt illa. Jag saknar min kamera så himla mycket. Jag vill ta kort, rita och sjunga. Men det känns svart just nu. Snart kommer det en dag då jag sover igenom hela den och då kommer allting kännas bättre. Idag kom Lisa hem, tredje lektionen klev hon in och jag satt och sneglade på henne fem bänkar ifrån mig. Jag ville springa fram, krama henne och prata oavbrutet. När det ringde ut sprang jag, kramade henne och fick tårar i ögonen. Hur saknad kan göra så ont. Och gissa vad? Solen sken igenom fönstret, för första gången på en hel vecka (om inte mer?)! Jag skulle så gärna vilja ringa Kennedy, som har bytt namn till Celsius, och prata med henne. Men telefonen har blivit skadad, och vill inte alls ringa eller fungera. Inte vackert. Och jag har dessutom gjort en ny playlist med privata saker. Bara låtar som jag lägger in där av en anledning, som såklart är hemlig. Det känns skönt att börja med allting imorgon, jag är tillbaka i verkligheten. Jag hatar när jag hamnar utanför, för det vanliga är det jag trivs bäst i. Med folk jag känner, med platser jag hittar till och saker jag är van att göra. Äntligen.

allting känns så omöjligt.

I breathe for tomorrow,
because there's no hope for today.
why was I afraid to lose you,
when you weren't ever mine?

jag känner mig tråkig.

Igår var som en hel dimma. Jag kommer ihåg små klipp, och att det var helt underbart, men inga riktiga detaljer. Jag har inte orkat gå upp i sängen på hela dagen tills pappa blev orolig och skickade iväg mig till duschen. Jag känner mig deppig. Ensammast i Sverige. Så jag satte på kent och mimade till låtarna och kände mig ännu mer nere. Jag har lust att åka tillbaka till Gayvle, stanna där i några år, och sedan komma tillbaka. Stockholm är mörkt idag, precis som att någon har dött. Och kanske har det dött någon, någon inombords mig. Jag kan bara gå och hoppas på att det känns bättre när Lisa kommer hem. Solskenet. För såhär orkar jag inte känna. Det känns hemskt, tomt och tröttsamt. Faktiskt, som att någon har dött inombords mig. Dessutom glömde jag kameran hemma hos Kennedy, så i en månad kommer jag vara utan den. Det känns tomt. Tråkig lördag, tråkig.
"tyck synd om mig, jag är ensammast i Sverige".

ordlös.

Jag kan inte förstå det.
Äntligen Oktober.
Äntligen trettio dagar in i Oktober.
Äntligen Kennedy.
Äntligen.

best before: right now.


Anonym och vacker.

GANGSTA' LOVE FOR MY HOMIES, JAO.
halv två traskade jag och Brother iväg till stan, hämtade filmerna hos Nellie för att lämna tillbaka dom åt henne. SNÄLLA? JA. I alla fall. Det var regnigt, det är ALLTID regnigt i Stockholm nu för tiden. Bara för att Lisa tog med sig solskenet när hon åkte iväg. Jag köpade allt jag behövde, och Brother lämnade tillbaka tröjor i fem affärer, köpte nya, ångrade dom och gnällde. Jag fick även glasögon idag. Jag ser ut som en geek, men jag kan se. JAG. KAN. SE. När jag kom hem så ringde jag Kennedy, SOM VAR VÄLDIGT SUR IDAG. HMMMM. Men gullig. Jag älskar hennes skratt. IHIHIH. Jag har dessutom gett Mr.anonym ett nytt smeknamn som passar honom bättre: Vackervackervacker. Det blir långt, men vackert. JAG ÄLSKAR DET. ÄLSKAR. ÄLSKAR. ÄLSKAR. Han känns inte så hemlig längre, just därför bytte jag namn. Vackervackervacker är hanhanhan. Åh, egentligen skulle jag kunna skriva hela inlägget om honom, men då blir det för jobbigt att läsa. Jag orkar inte ens läsa det själv då. Jag hatar att skriva om folk, det känns fel. Som att jag beskriver dom orättvist. I mina ögon är dom diamanter, men när jag beskriver dom blir dom någonting annat. Så därför blev han Vackervackervacker.
För han är vackervackervacker.

Je t'aime de tout mon coeur, toi et moi jusqu'à la fin de la vie.


tralala.

JAG HAR RYCK OCH SITTER OCH LYSSNAR PÅ ALLA "JAG HATAR KÄRLEK" LÅTAR JAG KAN HITTA.
All musik jag lyssnade på förut var så, så jag är tillbaka i gamla banor. Gamla Columbus, unga Columbus. Mesta dels för Sandras skull, för att hon är ledsen och då blir jag ledsen. Hon har samma problem som mig, säger samma saker och mår dåligt av samma ord. Jag får ont i öronen av för arg musik så jag lyssnar på My chemical romance och sjunger lite med. Jag ska förövrigt fixa mina converse idag, köpa kläder, umgås med Brother och använda mitt nya TIGERKORT för första gången. Ä-N-T-L-I-G-E-N. Jag fick en snäll kod på kortet ocksås, så jag orkar inte byta. JAG VET INTE ENS VILKEN KOD JAG SKULLE BYTA TILL, SÅ DEN BLIR FINFIN. Koden jag kommer ha resten av mitt liv. Resten av andetagen jag tar. Det känns långt. Långt, långt, långt. Så många andetag. Jag måste förövrigt ta mer kort med kameran, men jag har ingen ork. Jag har ingen fantasi. Hösten är vacker, men jag vågar inte gå ut själv. Själv är jag försvarslös. Men när jag går med Brother försvarar hon mig mot alla dumma. Hon känns trygg och snäll, precis som för fem år sedan. Åh, lång tid. Femton år känns så långt, nästan som att det snart är dags att dö ut. Men jag har så lång tid kvar. Och en hel massa problem kvar att möta, en hel massa nya människor att träffa och förhoppningsvis en helt ny värld att möta. För jag gillar inte den här världen, den ytliga världen. Jag hör inte hemma här.
Nej tack.

bombombom.

TJALLA.
Jag är trött. Dagen, eller ja, gårdagen var ÅVSÖM. Förutom att utanför Stockholm måste alla pilla för att man är blond och kort. "WOW, EN DVÄÄÄÄÄÄÄRG!" HAHAHAHHA. Andra och sista dagen på jobbet idag. Medans vi satt och PAUSADE kom små barn och ville ta kort så med Cola glasset i handen drog jag ner masken och gjorde en (Y) på andra sidan. Det kändes lite ovärt att åka i en halvtimme till GLOBÄÄÄÄÄN för att bara vara där i en timme, men det var gulligt att gå hem och se alla som köade till Muse där utanför. Gulligt var det ocksås att se alla som trodde att jag var ett FÄÄÄÄÄN och ville prata om bandet medans jag väntade på syster som skulle komma och hämta mig. JAG-VET-INTE-HUR-MAN-GÅR-HEM-DÄRIFRÅN?! "NE, JAG GILLAR ALLTSÅS INTE MUSE. ELLER JA, MEN A. JAG LYSSNAR INTE PÅ DOM!" fick jag säga, men några fortsatte prata. Dom ville ha FÄJSBOOEK och BILDDAGBOKEN och allt sådant. GULLE. Speciellt en kille som stod och köade ensam, han höll sin kompis plats för att han skulle vara hemma i en timme för att få gå. Själv skulle han inte ens gå? SNÄLLT. SNÄLLT. SNÄLLT. Brother säger även att jag ska börja presentera mig som Columbus, så det gjorde jag även och alla skrattade och sa: JAHA, OM DU HETER COLUMBUS ÄR JAG KUNGEN AV SPANIEN. SÅ, JAG HAR TRÄFFAT TUSENTALS KUNGEN AV SPANIEN VID GLOBÄÄÄÄÄN. Sedan kom min syster och jag vinkade glatt till mina nya kompisar. Sedan traskade vi hem, eftersom jag har lyckats döda mitt sl-kort. fy. Det var kallt och mörkt. Jag satte på musik i ipoden och lät min syster tro att jag pratade med henne. Pappa hade gett oss massa pengar för att äta med så vi åt tills vi nästan spydde och fortsatte i tystnad. Egentligen är Stockholm vackrast när man går där med musik. Men när man tröttnar på musiken, känns det bra att veta att det finns någon som kan få en på andra tankar. För egentligen gråter jag bara när jag hör musik nu för tiden. Nästan ironiskt om jag skulle fråga varför, för jag vet ju varför.
"If I find a common cure for this, I will also find that I am immune.
You'd better watch out, 'cause I like you."

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0