COLUMBUS

Igår var som en hel dimma. Jag kommer ihåg små klipp, och att det var helt underbart, men inga riktiga detaljer. Jag har inte orkat gå upp i sängen på hela dagen tills pappa blev orolig och skickade iväg mig till duschen. Jag känner mig deppig. Ensammast i Sverige. Så jag satte på kent och mimade till låtarna och kände mig ännu mer nere. Jag har lust att åka tillbaka till Gayvle, stanna där i några år, och sedan komma tillbaka. Stockholm är mörkt idag, precis som att någon har dött. Och kanske har det dött någon, någon inombords mig. Jag kan bara gå och hoppas på att det känns bättre när Lisa kommer hem. Solskenet. För såhär orkar jag inte känna. Det känns hemskt, tomt och tröttsamt. Faktiskt, som att någon har dött inombords mig. Dessutom glömde jag kameran hemma hos Kennedy, så i en månad kommer jag vara utan den. Det känns tomt. Tråkig lördag, tråkig.
"tyck synd om mig, jag är ensammast i Sverige".