COLUMBUS

I never knew I could feel like this,
like I've never seen the sky before.
I want to vanish inside your kiss.
Every day I'm loving you more, and more.
Listen to my heart, can you hear it sing?
Come back to me, and forgive everything.
Seasons may change, winter to spring,
but I love you until the end of time.

Come what may, come what may.
I will love you until my dying day.

Suddenly the world seems such a perfect place,
suddenly it moves with such a perfect grace.
Suddenly my life doesn't seem such a waste,
now when it all revolves around you.
And now there's no mountain too high,
no river too wide.
Sing out this song and I'll be there by your side.
Storm clouds may gather, and stars may collide.
But I love you until the end of time.

Come what may, come what may.
I will love you until my dying day.

Oh, come what may, come what may.
I will love you, I will love you.
Suddenly the world seems such a perfect place.

Come what may, come what may.
I will love you until my dying day.

"Först såg jag stjärnhimlen och ur himlen flög en ängel ner. Mamma brukade läsa en bok för mig när jag var liten med precis samma bild som jag såg då. Det gick en kall rysning igenom och även fast ängeln inte vände sig om visste jag vem det var. Framför mig reste jag mig upp och började gå emot ängeln, jag ville så gärna känna på dens vingar. Jag ville se ansiktet. Men när jag kom fram blev det svart, men känslan satt kvar. Även fast mörkret var där kunde jag känna i hela kroppen hur mjuka vingarna var. Hur mina fingrar kände på dom vita klara fjädrarna och då slog jag upp ögonen."
Samma dröm. Samma känsla. Samma saknad. Samma håkan låt som jag satte på efteråt. Samma person som jag vet att det är. Samma kärlek. Samma tomhet.
Fast för två månader sen. ÖH.
Ge dig, äckel känsla.

TJALLA SNICKEBRALLA.
Det här är det sista inlägget här på bloggen, för jag byter blogg.
Jag ska ge ut den här bloggen till folk som vill läsa och allt sådant och inte ge ut den andra bloggen till någon. Men Radiokiller kommer säkert hacka sig in och hitta den ändå. MEN ÄNDÅ.
HARE BÄST, HAJDO.

TJALLA SNICKEBRALLA.
ÅH JAG VET, FÖRRA INLÄGGET VAR HELT.. HAHAHAH. Jag ville skriva någonting och jag kände mig besviken. Faktiskt. I alla fall, jag ska förklara. Igår mötte jag ANDREAS<33333333 och vi kramades micket länge och sedan tog vi bussen hem till Lisa. Vi åkte och köpte MCDONALDS och drack vin till det och skålade i STOOOOOOOORA fina glas. SKÅL. SKÅL. SKÅL. KLIRR. KLIRR. KLIRR. Sedan dansade vi runt i Lisas rum till barn låtar och Andreas pratade i telefon med hennes pojkvän. Vi spelade piano och spelade gitarr och drack meeeeeeeraaaaaaaaa viiiiiiiin. OCH SKRATTADE. Sedan kom Hugo, Hanno och FRITZ och vi gick ut till någon random park och lekte S/K. Vi körde på lag så att tjejerna fick fråga killarna och killarna fick fråga tjejerna. Vi tog riktigt badass frågor så att killarna blev tomater i ansiktet. ÅH SÅ VI SKRATTADE. Andreas somnade när vi kom in sedan och var helt oväckbar. Så hade Lisa sönder ett glas i hennes kök så vi fick dammsuga, men vi sög i Lisas kinder istället och skrattade så vi grät. HAHAHAHAHA. Sedan ringde pappi och ville att jag skulle komma hem. Så jag åkte hem med THE BOOOOOOYS och alla ville att jag skulle peka vart jag bodde. Så jag pekade på mitt rums fönster. Tredje upp längst till vänster. Sedan gick jag hem och SOV. Och nu, imorse var min gamla mobil tillbaka. JAG BÖRJADE GRÅTA SÅ ÖVERLYCKLIG VAR JAG. Alla mina bilder, nummer, filmer, låtar men mest betydelsefulla: sms. Alla mina sms jag har sparat. Dom fanns där. Åh.
Nu ska jag krypa ner i sängen, läsa alla gamla sms och gråta lite kanske.
"För saknanden tar död på mig"
HAJDO!

AHHHHHH. jag orkar inte skriva.
jag är besviken. fuck. fuckkkkkk.
asdshtjtegasbffety5urytsfb!!!!!!!

TJALLA SNICKEBRALLA.
Belle and Sebastian är nu det enda jag lyssnar på, FÖR ER SOM BRYR ER. Idag var en micket fin fredag. Förutom att min ipod inte hade något batteri och inte heller min mobil ville leva. Den är grå och fuuuuuuuul. Första lektionen gick finfint, andra med och tredje övertalade jag min lärare att jag hade en MIIIIIIIICKET VIKTIG(!!!) musik-uppgift jag behövde göra. Så jag tog en gitarr, satte mig med NELLIEBOY och Vita och spelade shoreline. I en hel timme sprang vi runt och letade efter noter till olika låtar utan att hitta några. FY. Sedan traskade jag och Lisa ut och gick på håltimmen och pratade om allt. Vi gick så långsamt och andades in den fina skogslukten och pratade om att sakna någon utan att veta vem det är. Men i slutet kom vi nog på vilka vi saknade, utan att säga det. Sedan köpte vi ett paket med tuggummi och åt alla på en och samma gång. DET VAR JOBBIGT ATT TUGGA. När vi senare traskade hem och tuggade sönder våra käkar blev det tyst. Man hörde bara oss smaska och tänka. Tankarna var liksom så höga att man nästan hörde dom. Som svaga små viskningar. Sedan fick vi PÅMAAAAAAAK av ludvig och skålade en hel massa. SKÅL skrek alla och drack pyttelite och sedan skrek vi igen tills det tog slut. Seeeeeeen hm, hade vi datasalen och satt på failbook och höll på och sedan slutade vi. Så vi traskade iväg hem till NELLIEBOY och skulle kika på film, men jag var tvungen att gå. UTVECKLIGSSAMTAL. Jag var så nervös att jag kunde spy. SPY. Det gick i alla fall micket bra. Inga sänkningar, bara höjningar och jag hade uppfyllt några av mina personliga mål. Inte alla, dock. Och nya skrevs. Sedan pratade vi om gymnasium och allt sådant och sedan fick vi traska hem. Sedan dess har tiden flygit iväg och Oskar har hållit mig vaken. Jag borde egentligen sova, eftersom jag har gått in i "jag är för trött för att sova"-grej, men jag kaaaaan inte. Det kom ett brev idag. DOM HAR HITTAT MIN MOBIL PÅ SL!!!!!!! Alla mina nummer, sms, bilder ALLT kommer jag få tillbaka. ÖVERLYCKA! HM. Ja, och snart kommer alla mina böcker jag har beställt. Jag längtar. SOVA SKA JAG NU.
HAJDO.

TJALLA SNICKEBRALLA.
JAAA. Jag har blivit beroende av SIMS igen. Jag har hittat en hel massa cheats till spelet som jag ändå inte använder, MEN IFALL JAG SKULLE BEHÖVA DET, laddat ner en hel massa saker till mina simmar och laddat ipoden så jag kan lyssna på musik när jag tröttnar på att höra simmarnas glada röster. Det är såhär det borde vara, att jag längtar efter någonting. Lisa tycker att jag borde ha någonting som får mig att inte tänka på dumma tankar och det går i skolan. Runt omkring folk som jag tycker om, men inte när jag kommer hem. Inte med mamma eller pappa eller min syster. Dom kräver min uppmärksamhet HELA TIDEN, den enda som jag klarar av är Adam. Jag önskar så att jag hade lås på min dörr så jag slapp höra hur besvikna dom blev när jag bara höjer volymen när dom öppnar deras munnar. Jag behöver inte höra allt jag borde göra, allt ni tycker jag ska göra istället, för det är det här jag behöver.
But all I really need is you.

Well, I miss you in the winter.
Your friends say I should listen.
Can't you see I've love you all along?
Well, if America don't like me, you can say:
I'm finally a kind of man who only likes the gun.
Shoot anyone, shoot anyone.

Cause either way, I'll break your heart someday.
But, leaving you is the last thing on my mind.
So when I go, baby, kiss real slow.
So I don't forget my way back home,
when I go.

Det gör ont överallt. I halsen för att jag har legat och skrikit i kudden allt för länge. I hjärnan för att tänkt för mycket. I öronen av allt för hög musik som får mig att tänka dumma tankar. I ögonen för att jag har gråtit för mycket. Men mest i hjärtat. Mest ont gör det faktiskt i hjärtat. Det värker som i en hjärtattack beredd att döda mig. Om det ändå vore så. Om det ändå vore så väl att jag var hjärtlös, kall och icke förstörbar. Men istället är jag känslig och fylld av hopp. Varför bryr jag mig ens om att försöka, när det enda sedan start bara slickat botten? Varför har jag inbillat mig i ett halvår att det går över, när det inte gör det? Jävla värkade hjärta. Jag spelar en enda låt på repeat, en enda låt på fyra minuter och tio sekunder. Den får mig att tänka på dig. Minnen. Tårar. Hjärtattacker. Den dånar ut till mig, förstör mina öron. Jag älskar hög musik, det känns som att den når enda till hjärtat då. Då får hjärtat höra att jag inte är ensam. Men ensam är det jag just är. Ensam att känna så för dig. Obesvarat. Storslaget. Hemskt. Jag ska gråta mina ögon rödare nu. Jag behöver inte det här. Jag behöver inte det här.
Jag behöver verkligen inte det här.

TJALLA SNICKEBRALLA.
Jag fick stanna hemma idag, för jag känner mig sjuk. Sjuk i själen, om det nu går. Jag låg vaken hela natten, tänkte igenom allt, lyssnade på musik och drog slutsatser. Jag bet även av alla mina naglar jag hade, så nu måste jag måla naglarna röda igen, annars ser det så konstigt ut med en smalsmalsmal vit rand längst ut. Jag har blivit besatt av att läsa böcker dessutom, det är ungefär det enda jag har gjort hela helgen och även det jag ska fortsätta hålla på med tills min sjukdom i själen är botad. Och nu är jag inne på datorn för att ladda ner lite nya låtar till ipoden. Sedan ska jag återvända till sängen med alla mina böcker. Åh, ibland är det fint att vara sjuk.
"If you love me, please, let me go".

TJALLA SNICKEBRALLA.
Igår var en micket bra dag. Jag skulle ha gått till skolan efter min försovning på två timmar, men jag orkade inte. Så istället kom Lisa hem till mig och vi begav oss in till stan för att köpa färg till ansiktet på BÖTRIIIIIIIKS men dom hade helt slut. Så jag och Lisa traskade vidare, tittade i affärer och Lisa köpte jeansleggins. Sedan skyndade vi oss hem till Lisa, hämtade hennes klänning och skor och allt sådant och så ringde brother och sa att vi skulle vara där. Men vi var trötta, så vi somnade på hennes soffa. När vi vaknade tog vi buss 3 hem till mig, skrev ut bilder på ansiktsmålningar och tog mina kläder och gick hem till Ameli för att ta ansiktsfärger ifrån henne. Vi skulle vara prinsessor. När vi gick ut i HÖÖÖÖÖÖGA skor gled Lisa runt på dom blöta och löven och jag skrattade så att mitt smink rann när hon ramlade runt. HAHAHAHAHHA. Vi hade en halvtimme på oss och vi sprang runt som galningar och hämtade penslar, speglar, svampar, vatten, massa läsk, lampor och bord. Sedan kom alla småbarn och jag och Lisa satt och målade dom till robotar, fjärilar, spöken och så fick dom små hjärtan i ansikten och blommor och BLOOOOOOD som rann ner ifrån deras kinder och mungipor. Sedan gick alla småbarn och vi städade upp och så fick vi börja dansa med alla i högstadiet. Och Gustel spelade Töntarna av kent och skrek ut i hörlurarna: "DEN HÄR ÄR TILL COLUMBUS" och jag blev rörd. Jag blir rörd för allting. Speciellt när det gäller musik. Så ja, igår var ÅVSÖÖÖÖM. Dessutom älskar jag att jag har så micket att längta till nu, så micket ny glad musik jag har börjat lyssna på, så ofta jag inte längre känner av att det är grått på himlen nu för tiden och att kents nya album är micket ÅVSÖM. Så himla ÅVSÖÖÖÖÖÖEEEEMMM allting känns nu.

Hej, hej OCH HEMSKT MYCKET HEJ!
Det har varit snöiga dagar, dom har senaste dagarna. Kalla, snöiga och juliga. Sen när började det snöa i novembäääär? Medans alla andra i klassen satt inne i värmen och försökte fördriva tiden tog jag och lisa på oss hörlurarna till våra ipods och sprang och försökte fånga snöflingor på tungan. Dom var stora, vita och mjuka. Precis som snö ska vara. Alla i klassen ska dessutom springa runt och sälja biljetter till vårat disco imorgon. Så på bildlektionen fick vi sitta som galningar och rita affischer medans jag och Lisa satt och ritade annat. Och som straff fick vi gå runt till alla klasser och sälja biljetter. Ändå känns det så ÅVSÖM just nu. Jag fick en tändare av Andreas som avskedspresent igår när jag träffade henne för första gången på två veckor. Det känns fint, men alltid ska jag börja gråta när hon går. Som tur var Lisa med, så jag hade någon att torka mina tårar. Den är vit och får mina fingrar att bli röda, så mycket ska jag hålla på med den. Jag har så mycket att längta till att jag nästan spricker. Först Celsius, när hon kommer, sedan ska vi se New moon och så kommer Oskar och det är snart mindre än två månader kvar att leva som en femton åring. Då får jag övningsköra påriktigt och vara äldst i klassen. Men åh min gud, jag kommer ocksås dö före alla andra. Ikväll ska jag ringa Celsius, rensa min ipod på gamla tråkiga låtar jag ändå bara bläddrar förbi och ersätta med nya vackra låtar, skriva tankekarta tills imorgon, lära mig spela your call för att visa Lisa imorgon på håltimmen, skicka låtar till Gustel. ÅH, MITT LIV ÄR JOBBIGT. MÅSTE HINNA ALLT.
HAJDO.

TJALLA.
Nu har jag suttit och skrivit ner känslor i ett email. Olíver laddade även ner några vackra låtar åt mig idag, TACK. Han är gullig. Lisa skickade massa länkar till mig på massa videobloggar och vi satt och skrattade. Det mest underhållande var dom som skulle vara bitchiga och helt failade. HAHAHHAHAHA. Parodier satt vi och skrattade åt ocksås, youtube är underhållning på hög nivå. Sedan ringde hon, hjälpte mig med en hel del ord i mitt mil långa mail. Ni skulle bara se. Jag ångrade mig i sista stund, och skickade det inte. Jag sparade det bara som utkast, kanske skickar jag det någon annan dag, ELLER SÅ RADERAR JAG DET BARA. Jag kommer radera det. Jag har även gjort klart playlistan med alla vackra låtar och den blev magisk. Några låtar jag har på ITUNES som jag älskar finns inte på SPÅTIFAJ, dumt. Så helt perfekt blev den inte. Men väldigt nära. Väldigt, väldigt nära. Och jag vill dessutom göra om min blogg, jag gillar den inte längre. Den verkar så, ähhhhhhh. jag vet inte. TRÅKIG. INTE COLUMBUSIG. Inte alls som mig. Nästa gång ska den bli mörk, hemsk, kall och med lite färg. Lite. Lite. Lite. Kanske en blå färg, eller grön. Eller röd. Nej, inte röd. Blå blir det nog, bara för att jag älskar blått. Förövrigt släpps kents nya album om fyra dagar, fyra korta mini dagar. HÄRLIGT. Jag ska lyssna tills jag stupar. Kanske jag traskar ner och köper den. Men jag ska nog lyssna lite innan, så jag är säker på att den är värd att köpa. Mitt internet är så segt som sirap att jag har tråkigt. SEEEEEEEEEEEEGT. Tur är väl att jag snart ska gå och sova. JAG ÄR SÅ DÖDLIGT TRÖTT ATT JAG TROR ATT JAG SVIMMAR. Imorgon är det en kort dag, ett prov och en språklektion utan Andreas. Saknden är stor.
Men jag överlever.