COLUMBUS

"Först såg jag stjärnhimlen och ur himlen flög en ängel ner. Mamma brukade läsa en bok för mig när jag var liten med precis samma bild som jag såg då. Det gick en kall rysning igenom och även fast ängeln inte vände sig om visste jag vem det var. Framför mig reste jag mig upp och började gå emot ängeln, jag ville så gärna känna på dens vingar. Jag ville se ansiktet. Men när jag kom fram blev det svart, men känslan satt kvar. Även fast mörkret var där kunde jag känna i hela kroppen hur mjuka vingarna var. Hur mina fingrar kände på dom vita klara fjädrarna och då slog jag upp ögonen."
Samma dröm. Samma känsla. Samma saknad. Samma håkan låt som jag satte på efteråt. Samma person som jag vet att det är. Samma kärlek. Samma tomhet.
Fast för två månader sen. ÖH.
Ge dig, äckel känsla.