FYRA! ÅTTA! TOLV! SEXTON! TJUGO!
15:17
TRALALA, TJABBA!
Jag slog upp ögonen en halvtimme innan jag satte väckarklockan på. Vanligtvis brukar jag vakna fem minuter innan klockan ringer och sen ligga i en halvtimme i övertid. Men icke idag, no no no! Jag flög upp och mötte pappas förvånade blick när jag stod och hällde upp vatten i min nalle puh kopp. Den är stooooooooor, blå och med en stor bild på nalle puh på. Jag mådde för illa för att äta någonting i morse och bestämde mig istället för att hoppa runt till Panic! at the disco istället. När jag senare traskade iväg till skolan mötte jag Lisa som stod och väntade på mig utanför porten, alltid lika lycklig att se mig. Vi gick och pratade om vad som hade hänt igår för henne och vad som kommer hända idag i solskenet tills vi kom till skolan tio minuter innan vi skulle vara där. Vi hämtade matteböckerna och gick upp för dom stora trapporna upp till sexornas klassrum där vi hämtade våra elever. Vi spenderade hela våran lektion med sexorna genom att rita upp siffror, hjälpa dom att förstå och bevisa att vi kunde fyrans tabell. dom skrek ut FYRA! ÅTTA! TOLV! SEXTON! TJUGO! och så vidare och så vidare tills vi kom till fyrtioåtta. Och så var det slut. Jag tog tag i min väska och gick vidare till vårdcentralen. Tionde våningen till vänster. Jag fick sitta och vänta ett tag med mamma som visade alla fina frisyrer i varenda tidning tills dom ropa upp mig. Jag gick fram till läkaren som räckte fram handen och sa högt ANNIKA. Jag svarade Columbus och mötte mammas ogillande blick. Hon hatar när jag säger Columbus. Det låter som en stor man, som någonting stort. Och det är jag ju inte. Vi gick in och hon lyssnade på mina lungor och hjärta och tittade i min hals och allt sådant och fick senare gå och ta blodprov. Det där lilla sticket i fingret och så kom det lite lite blod och han tryckte hårt om fingret för att det skulle komma någonting. Han tryckte så himla länge och tillslut fick jag mitt lilla plåster och gick tillbaka till ANNIKA. Jag fick menthol smakade hostmedicin och så fick jag gå hem. När jag öppnade dörren fick jag se att mina svarta fina gamla converse var borta. Istället låg det ett par vita nya converse och en halsduk. En liten lapp låg brevid. Till Columbus stod det med svarta bokstäver och så ett litet hjärta i hörnet. Jag drog på mig skorna och den jättelånga halsduken och dansade runt av lycka. Även fast det var hur varmt som helst skuttade jag till datorn och satte på It's time to dance på hög volym och tog en hel del kort med kameran. Ikväll ska jag gå till vitas lilla park och träffa en hel del människor och dryga tills dom låter mig gå hem!
17:41
Dreams are not what the used to be.
TRALALA, TJABBA!
Jag slog upp ögonen en halvtimme innan jag satte väckarklockan på. Vanligtvis brukar jag vakna fem minuter innan klockan ringer och sen ligga i en halvtimme i övertid. Men icke idag, no no no! Jag flög upp och mötte pappas förvånade blick när jag stod och hällde upp vatten i min nalle puh kopp. Den är stooooooooor, blå och med en stor bild på nalle puh på. Jag mådde för illa för att äta någonting i morse och bestämde mig istället för att hoppa runt till Panic! at the disco istället. När jag senare traskade iväg till skolan mötte jag Lisa som stod och väntade på mig utanför porten, alltid lika lycklig att se mig. Vi gick och pratade om vad som hade hänt igår för henne och vad som kommer hända idag i solskenet tills vi kom till skolan tio minuter innan vi skulle vara där. Vi hämtade matteböckerna och gick upp för dom stora trapporna upp till sexornas klassrum där vi hämtade våra elever. Vi spenderade hela våran lektion med sexorna genom att rita upp siffror, hjälpa dom att förstå och bevisa att vi kunde fyrans tabell. dom skrek ut FYRA! ÅTTA! TOLV! SEXTON! TJUGO! och så vidare och så vidare tills vi kom till fyrtioåtta. Och så var det slut. Jag tog tag i min väska och gick vidare till vårdcentralen. Tionde våningen till vänster. Jag fick sitta och vänta ett tag med mamma som visade alla fina frisyrer i varenda tidning tills dom ropa upp mig. Jag gick fram till läkaren som räckte fram handen och sa högt ANNIKA. Jag svarade Columbus och mötte mammas ogillande blick. Hon hatar när jag säger Columbus. Det låter som en stor man, som någonting stort. Och det är jag ju inte. Vi gick in och hon lyssnade på mina lungor och hjärta och tittade i min hals och allt sådant och fick senare gå och ta blodprov. Det där lilla sticket i fingret och så kom det lite lite blod och han tryckte hårt om fingret för att det skulle komma någonting. Han tryckte så himla länge och tillslut fick jag mitt lilla plåster och gick tillbaka till ANNIKA. Jag fick menthol smakade hostmedicin och så fick jag gå hem. När jag öppnade dörren fick jag se att mina svarta fina gamla converse var borta. Istället låg det ett par vita nya converse och en halsduk. En liten lapp låg brevid. Till Columbus stod det med svarta bokstäver och så ett litet hjärta i hörnet. Jag drog på mig skorna och den jättelånga halsduken och dansade runt av lycka. Även fast det var hur varmt som helst skuttade jag till datorn och satte på It's time to dance på hög volym och tog en hel del kort med kameran. Ikväll ska jag gå till vitas lilla park och träffa en hel del människor och dryga tills dom låter mig gå hem!
17:41
Dreams are not what the used to be.
Kommentarer
Trackback
