På nordpolen.
20:31
KENA KENA KENA!
Idag var första dagen i skolan på mycket länge. Första första måndagen. Den började med att jag sprang runt i lägenheten och skrek för att yoghurten var slut och pappa gav tillslut upp och sprang ut och köpte två liter yoghurt. Sedan traskade jag iväg till odenplan och mötte upp en mycket strålande Lisa och satt i kylan och frös tills Fritz kom och gav oss numret till ANDÄRS. Vi ringde honom och han kom med en tjej vid namn CHASMINE och sedan lämnade han oss till vårat öde, matte i riiiiinkeby. Det började med att CHASMINE skrämde upp Lisa så att hon vägrade att gå ut ifrån tunnelbanan och skrek istället: COLUMBUS, OM DU LÄMNAR MIG NU SÅ ÅKER JAG HEEEEEEEEEM! Jag tog tag i hennes hand och drog ut henne i solskenet. Då verkade rinkeby trevligt. Solen sken och det var nära till skolan. Förutom att man blev utstirrad för att vi var i princip dom enda fyra i rinkeby med blont hår. Vi fick stå utanför deras klassrum och folk gick förbi oss och stirrade som om vi vore utomjordingar. Det var som att börja i en helt ny skola fast mycket mycket mycket mycket värre. Vi gick in i klassrummet och satt och blev utstirrade tills allting började och vi tröttnade direkt. Vi viskade att vi skulle på toa och sedan gick vi ut. När vi kom ut väntade tio stycken blattebarn och omringde oss. "HÄR FÅR NI INTÄ GÅÄ" sa dom och jag blev irriterad och tryckte mig igenom. Chasmine gick efter och sedan kom även Lisa. Då började det regna sudd. Hårda små vita klumpar for emot oss och vi svängde av och började småspringa. Man kunde höra deras tunga steg efter och dom skrek "STANNA, JÄVLA SVENNAR!" När dom tillslut försvann hörde vi än en gång "EEEEYYYYYYYYY, VAD GÖR NI HÄR?". Den här gången var det en flicka med grov brytning. Vi fortsätte bara gå. På vägen ut gick vi in till vad vi trodde var rektorn för chasmine skulle bestämt skälla ut "hela packet". "EYYYY, STANNA!" hörde vi än en gång och flickan ifrån förut hade kommit ner med hennes kompis och började genast berömma Lisas ögonfärg. Vackra blåa ögon har hon. Tills frågan kom "äru svänneh?". Lisa svarade ja och genast började flickan skrika "MEN USCH, JAG HAR RÖRT HENNE! USCH, JAG KOMMER FÅ RABIES USCH USCH USCH SVENSKAR!!!!!!". Vi gick ifrån henne och tryckte upp den lilla dörren. Det var varmt ute och solsken, precis som förut. Vi satt ute där en stund tills vi tröttnade och gick tillbaka till klassrummet. Dom hade då fått rast och vi satte oss ner och började prata med läraren om helt oviktiga saker tills dom kom tillbaka. Sedan åkte vi hem till trygga fina St:eriksplan. Vi fick skippa matten när vi kom tillbaka så jag och Lisa bestämde oss för att sitta ute i solskenet och lyssna på delade hörlurar. Ingenting på min Ipod föll Lisa i smaken så jag fick offra mig och lyssna på Starstruck tusentals gånger. Sedan hade vi bild och vi fick gå ut och ta en hel massa kort. Sen blev det gymnastik och jag gav min lapp och fick istället sitta och stirra på när alla andra i klassen sprang tretusen meter. Dom var röda som tomater efter ett varv och jag satt och småskrattade för mig själv. När Lisa gick i mål så tog vi hennes väska och gick iväg emot trean som tog med henne hem till sig, till Kungsholmen. Och jag fick stå och vinka tills den blåa bussen försvann. Lämnad ensam i stora vasastan. Stora, stora vasastan.
21:07
Dagarna blir till år, på nordpolen.
Framtiden den är vår, på nordpolen.
KENA KENA KENA!
Idag var första dagen i skolan på mycket länge. Första första måndagen. Den började med att jag sprang runt i lägenheten och skrek för att yoghurten var slut och pappa gav tillslut upp och sprang ut och köpte två liter yoghurt. Sedan traskade jag iväg till odenplan och mötte upp en mycket strålande Lisa och satt i kylan och frös tills Fritz kom och gav oss numret till ANDÄRS. Vi ringde honom och han kom med en tjej vid namn CHASMINE och sedan lämnade han oss till vårat öde, matte i riiiiinkeby. Det började med att CHASMINE skrämde upp Lisa så att hon vägrade att gå ut ifrån tunnelbanan och skrek istället: COLUMBUS, OM DU LÄMNAR MIG NU SÅ ÅKER JAG HEEEEEEEEEM! Jag tog tag i hennes hand och drog ut henne i solskenet. Då verkade rinkeby trevligt. Solen sken och det var nära till skolan. Förutom att man blev utstirrad för att vi var i princip dom enda fyra i rinkeby med blont hår. Vi fick stå utanför deras klassrum och folk gick förbi oss och stirrade som om vi vore utomjordingar. Det var som att börja i en helt ny skola fast mycket mycket mycket mycket värre. Vi gick in i klassrummet och satt och blev utstirrade tills allting började och vi tröttnade direkt. Vi viskade att vi skulle på toa och sedan gick vi ut. När vi kom ut väntade tio stycken blattebarn och omringde oss. "HÄR FÅR NI INTÄ GÅÄ" sa dom och jag blev irriterad och tryckte mig igenom. Chasmine gick efter och sedan kom även Lisa. Då började det regna sudd. Hårda små vita klumpar for emot oss och vi svängde av och började småspringa. Man kunde höra deras tunga steg efter och dom skrek "STANNA, JÄVLA SVENNAR!" När dom tillslut försvann hörde vi än en gång "EEEEYYYYYYYYY, VAD GÖR NI HÄR?". Den här gången var det en flicka med grov brytning. Vi fortsätte bara gå. På vägen ut gick vi in till vad vi trodde var rektorn för chasmine skulle bestämt skälla ut "hela packet". "EYYYY, STANNA!" hörde vi än en gång och flickan ifrån förut hade kommit ner med hennes kompis och började genast berömma Lisas ögonfärg. Vackra blåa ögon har hon. Tills frågan kom "äru svänneh?". Lisa svarade ja och genast började flickan skrika "MEN USCH, JAG HAR RÖRT HENNE! USCH, JAG KOMMER FÅ RABIES USCH USCH USCH SVENSKAR!!!!!!". Vi gick ifrån henne och tryckte upp den lilla dörren. Det var varmt ute och solsken, precis som förut. Vi satt ute där en stund tills vi tröttnade och gick tillbaka till klassrummet. Dom hade då fått rast och vi satte oss ner och började prata med läraren om helt oviktiga saker tills dom kom tillbaka. Sedan åkte vi hem till trygga fina St:eriksplan. Vi fick skippa matten när vi kom tillbaka så jag och Lisa bestämde oss för att sitta ute i solskenet och lyssna på delade hörlurar. Ingenting på min Ipod föll Lisa i smaken så jag fick offra mig och lyssna på Starstruck tusentals gånger. Sedan hade vi bild och vi fick gå ut och ta en hel massa kort. Sen blev det gymnastik och jag gav min lapp och fick istället sitta och stirra på när alla andra i klassen sprang tretusen meter. Dom var röda som tomater efter ett varv och jag satt och småskrattade för mig själv. När Lisa gick i mål så tog vi hennes väska och gick iväg emot trean som tog med henne hem till sig, till Kungsholmen. Och jag fick stå och vinka tills den blåa bussen försvann. Lämnad ensam i stora vasastan. Stora, stora vasastan.
21:07
Dagarna blir till år, på nordpolen.
Framtiden den är vår, på nordpolen.
Kommentarer
Trackback
