We’re feeling so good, just the way that we do.
17:42
KENA!
Jag har lyckats ställa om klockan på datorn så nu kanske den äntligen går rätt? HAHAHAHAH. Den har gått fel så länge jag kan minnas. Så idag tog jag steget och rättade till det och nu sitter jag förvirrat och undrar om klockan är kvart i fem eller tio i? ANYHOW. Jag har lyckats bryta min vanilj yoghurt och flingor-diet till att det bara blir frukost för mig nu. Jag vaknade tio i sju imorse och nästa gång jag kikade på klockan var den halv. NEJNEJNEJ skrek jag och hoppade upp ur sängen och allting blev så stressat och fel att sminkningen och håret blev helt konstigt och jag lyckades sätta på tjockiströjan fel håll tre gånger. När jag väl trippade ut ur lägenheten mötte jag kyla utan ord. Jag frös så otroligt mycket att jag sprang upp för trappan och drog på mig ett par vantar och sprang senare ut igen och traskade vidare emot skolan. Första lektionen var Svenska där vi övade på våran novell uppläsning och sedan blev det SO där jag satt och ritade i Lisas kalender tills det ringde och det blev matte. Jag och Lisa planerade våran lektion snabbt och sen sprang vi mest runt och gjorde uppdrag till Bengt MATTELÄRARE_COOL_1950. Sedan blev det lunch och det halv ett bar det av till omklädningsrummet med plattänger och stora rosa sminkväskor. Andrea stod för den kassa musiken på hennes lilla vit-oranga-rosa-mobilen med kasst ljud. Alla sprang runt med plattat hår och det luktade sött av all parfym som spillts. Jag satt i ett hörn med Nelly och pratade om hennes tchärleksproblem medans jag försökte att dra på eyeliner. Det enda jag lyckades höra ur allt skrik var: JAG KAN INTE FATTA.. DET TRODDE JAG ALDRIG.. TROR DU DET.. DÅSÅ! Och så skuttade hon iväg med ett leénde på läpparna. Columbus, kärleksdoktorn. Medans det sista av With you - Chris brown svagt ljöd ut sina sista toner slutade allt skrik och det blev knäpptyst. Alla hade gått ut, det var dags för att bli fotograferade. WITH YOU, WITH YOU WITH YOU WITH YOU. Jag fick sitta ner, emellan LudWig och Lisa och le stort. Sedan fick jag vänta på att bli fotograferad själv och mitt hår var tydligen för "flygigt" så jag fick fluffa och pressa ihop det medans jag fick höja min näsa lite och le lite mer. Och ditt namn är? frågade fotografen. COLU.. började jag innan Lisa hann att rätta mig. Han tog fyra bilder, sedan var jag klar. Ingen av dom blev särskillt bra men jag valde den enda min lugg inte var delad på. Sedan flög tiden förbi och jag fick äntligen följa med hem till Ameli och trycka på plastgitarrens alla färgglada knappar till Vinter noll2 igen. Jag satt så koncentrerad att jag inte märkte att dom började filma mig. Jag sjöng även med tills jag märkte att Ameli spelade in. Då släppte jag platsgitarren och tog ett skutt emot Ameli. Hon blev så rädd att hon tappade kameran och jag tog upp den och raderade den snabbt. Hon fortsatte att skratta och jag tog kameran och la den stadigt brevid mig och forsatte att spela. Tillslut bad Ameli att jag skulle följa med och köpa linser med henne och snäll Columbus som jag är gnällde jag inte ens. Jag knöt mina converse och tog hissen ner fem våningar och mötte ett otroligt varmt väder. Vi träffade Nellie på vägen och bjöd med henne. När vi alla tre kom fram till butiken började vi pröva glasögon och jag föll för ett brunsvart par med finfina bågar. Ameli kunde inte köpa månadslinser utan undersökning så hon bokade tid sedan gick vi och åt glass i en liten park i mitten av ingenstans. Sedan gick vi alla hem till sig och nu sitter jag här med Panic! at the disco i hörlurarna. AND WE KNOW THAT IT COULD BE, AND WE KNOW THAT IT SHOULD, AND YOU KNOW YOU FEEL IT TOO!
18:10
You could ’cause you can so you do.
KENA!
Jag har lyckats ställa om klockan på datorn så nu kanske den äntligen går rätt? HAHAHAHAH. Den har gått fel så länge jag kan minnas. Så idag tog jag steget och rättade till det och nu sitter jag förvirrat och undrar om klockan är kvart i fem eller tio i? ANYHOW. Jag har lyckats bryta min vanilj yoghurt och flingor-diet till att det bara blir frukost för mig nu. Jag vaknade tio i sju imorse och nästa gång jag kikade på klockan var den halv. NEJNEJNEJ skrek jag och hoppade upp ur sängen och allting blev så stressat och fel att sminkningen och håret blev helt konstigt och jag lyckades sätta på tjockiströjan fel håll tre gånger. När jag väl trippade ut ur lägenheten mötte jag kyla utan ord. Jag frös så otroligt mycket att jag sprang upp för trappan och drog på mig ett par vantar och sprang senare ut igen och traskade vidare emot skolan. Första lektionen var Svenska där vi övade på våran novell uppläsning och sedan blev det SO där jag satt och ritade i Lisas kalender tills det ringde och det blev matte. Jag och Lisa planerade våran lektion snabbt och sen sprang vi mest runt och gjorde uppdrag till Bengt MATTELÄRARE_COOL_1950. Sedan blev det lunch och det halv ett bar det av till omklädningsrummet med plattänger och stora rosa sminkväskor. Andrea stod för den kassa musiken på hennes lilla vit-oranga-rosa-mobilen med kasst ljud. Alla sprang runt med plattat hår och det luktade sött av all parfym som spillts. Jag satt i ett hörn med Nelly och pratade om hennes tchärleksproblem medans jag försökte att dra på eyeliner. Det enda jag lyckades höra ur allt skrik var: JAG KAN INTE FATTA.. DET TRODDE JAG ALDRIG.. TROR DU DET.. DÅSÅ! Och så skuttade hon iväg med ett leénde på läpparna. Columbus, kärleksdoktorn. Medans det sista av With you - Chris brown svagt ljöd ut sina sista toner slutade allt skrik och det blev knäpptyst. Alla hade gått ut, det var dags för att bli fotograferade. WITH YOU, WITH YOU WITH YOU WITH YOU. Jag fick sitta ner, emellan LudWig och Lisa och le stort. Sedan fick jag vänta på att bli fotograferad själv och mitt hår var tydligen för "flygigt" så jag fick fluffa och pressa ihop det medans jag fick höja min näsa lite och le lite mer. Och ditt namn är? frågade fotografen. COLU.. började jag innan Lisa hann att rätta mig. Han tog fyra bilder, sedan var jag klar. Ingen av dom blev särskillt bra men jag valde den enda min lugg inte var delad på. Sedan flög tiden förbi och jag fick äntligen följa med hem till Ameli och trycka på plastgitarrens alla färgglada knappar till Vinter noll2 igen. Jag satt så koncentrerad att jag inte märkte att dom började filma mig. Jag sjöng även med tills jag märkte att Ameli spelade in. Då släppte jag platsgitarren och tog ett skutt emot Ameli. Hon blev så rädd att hon tappade kameran och jag tog upp den och raderade den snabbt. Hon fortsatte att skratta och jag tog kameran och la den stadigt brevid mig och forsatte att spela. Tillslut bad Ameli att jag skulle följa med och köpa linser med henne och snäll Columbus som jag är gnällde jag inte ens. Jag knöt mina converse och tog hissen ner fem våningar och mötte ett otroligt varmt väder. Vi träffade Nellie på vägen och bjöd med henne. När vi alla tre kom fram till butiken började vi pröva glasögon och jag föll för ett brunsvart par med finfina bågar. Ameli kunde inte köpa månadslinser utan undersökning så hon bokade tid sedan gick vi och åt glass i en liten park i mitten av ingenstans. Sedan gick vi alla hem till sig och nu sitter jag här med Panic! at the disco i hörlurarna. AND WE KNOW THAT IT COULD BE, AND WE KNOW THAT IT SHOULD, AND YOU KNOW YOU FEEL IT TOO!
18:10
You could ’cause you can so you do.
Kommentarer
Trackback
