COLUMBUS

TJALLA HALLA.
Jag har helt tröttnat på omvärlden. Allting utanför mitt rum är ointressant. Det enda jag ser av omvärlden nu är små videoklipp folk skickar till mig på msn. "DET HÄR MISSAR DU JUST NU, COLUMBUS". Jag har ingen lust med att gå ut heller, för alla utanför har jag tröttnat på. Jag har tröttnat på att gå förbi människor och sänka volymen på min ipod för att dom inte ska få höra musiken jag lyssnar på. Jag är trött på tonårsgäng som ska prata med mig bara för att jag sitter i samma tunnelbanevagn som dom. Och dom jag inte har tröttnat på, dom är så långt ifrån mig. Det är som att alla andra blir irriterade på att dom inte kan se igenom mig. Som att mitt klädval ska vara någon som jag är. Jag är inte mina kläder, min musik eller det jag ritar. Och dom är inte heller Columbus. Dom är mina känslor, och känslor kommer och går. Musik kommer och går. Kläder kommer och går. Teckningar kommer och går. Så jag ligger kvar i sängen, sover och när jag vaknar sätter jag på vacker musik på ipoden på riktigt hög volym.
Det är ett tidsfördriv att dö för.