I'll love you until the end.

TJALLA.
Idag har varit fylld av tusentals av klisterlappar som skulle sättas på påsar och fnitter. Jag har känt mig så förvirrad varje natt. Så borttappad och fylld av tomhet. Och så har jag skrivit så himla många ord, gråtit så många tårar och önskat mig så mycket. Mest av allt har jag önskat att jag förstod vad mr anonym menade. Det har aldrig känt så nära en lösning som nu, aldrig någonsin. Och tusentals tankar går runt i huvudet på mig medans ps. i love you spelades i bakgrunden. Jag kände en sån smärta när jag hörde "You are my whole life, but i'm just a chapter in yours" för det är precis så jag känner mig. Delad. Jag känner mig så trött på att tänka, men det är det enda jag gör nu för tiden. Tänker och gråter. Och egentligen skulle jag kunna döda för att få reda på alla mina tankar, få svar på mina frågor och släppa taget. Men det är en tanke som ligger närmast mig nu, som jag helt enkelt inte kan släppa.
Älskar han mig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0