COLUMBUS

Hela skoldagen var tröttsam, långsam och tråkig. Sista lektionen kom Ameli fram till mig och stirrade mig i ögonen och sa: Columbus, du har tappat din energi. Var är mitt solsken? och jag tänkte exakt likadant. Vart är mitt solsken? Men jag är säker på att vi inte menade samma person. Men när jag kom hem väntade solskenet på mig där, på dataskärmen. Och genast kändes allting så himla lättare, gladare och finare. Sedan begav jag mig för att träffa Lisa för vi hade fått två gratis biljetter från Ericka till Bröllopsfotografen PREMIÄÄÄÄÄÄÄR. Vi blev mobbade på COOP för att vi inte kunde hantera maskinerna och allt sådant men sen på premiären i mörkret var filmen fin. Jag började till&med och gråta när en av dom dog, JAG SKA INTE AVSLÖJA VEM OM NI SEN KOMMER SE FILMEN. FIN FIN FIN FILM. Sen gick jag hem med Lisa och vi pratade i evigheter om saker och sen när jag gick hem och satte på mobilen kom ett sms från lisa. "TACK FÖR ATT DU FINNS" stod det och jag blev tårögd. Om någon hade sett mig skulle dom bara suckat. Men meningen slog till mig och det kändes bra. Tack för att du finns, världens bästa. Och så nu känns livet vackert och underbart. Mörkret utanför är äntligen välkommen in i min värld, för nu är den fylld med lycka.
Tjugotvå långa dagar kvar.