COLUMBUS

Det har blivit så mycket tänkande, kent och redigerande idag att jag nästan glömde bort verkligheten. Jag känner mig nästan psykiskt sjuk när jag vaknade upp och tror att jag fortfarande drömmer. Jag gör saker jag ångrar. Jag skadar och förstör mig själv för att egentligen drömmer jag ju. Jag kommer snart vakna upp utan dom tunga tankarna, jag kommer snart få en andra chans och inte göra om alla dumma beslut jag tagit. Jag ser mig själv igenom en stulen spegel. En spegelbild jag inte känner igen, för flickan i spegeln är inte jag.
Vem står i min spegel nu?