Jag tror stenhårt på din plan.
TJALLA.
Igår var jag för lycklig för att skriva. Bara så lycklig man kan vara när man träffar någon man har saknat så länge eller när man för första gången får känna den söta smaken av kärlek. Vi hade bild igår och vi fick rita av dockor av trä utan ögon eller kroppsdelar. Bara dockor. Av trä. Fyra stycken på ett papper och sedan en på ett papper. Nästa gång ska vi få dockorna att se ut som människor. Och som vanligt började alla klaga. MEN MINA ARMAR BLEV SNEA. HUR KAN DITT ANSIKTE BLI SÅ PERFEKT OCH INTE MITT? MEN ÅÅÅÅÅÅHHHHHHH! Det var så svårt att rita när alla andra skakade på bordet så att dockan ändrade riktning lite i taget. INTE BRA. IDaG hade vi prov igen. SO PROV. Och sedan hade vi mattematik och svenska och lunch. PÅ LÖNCHEN satt vi vid ett GIGANSTISKT bord och alla åt potatisar med god_sås som Lisa kallade den. GOD, GOD, GOD SÅS. sa hon hela tiden. Vi traskade upp till musiksalen och övade på BÅSTÅN tills det ringde in igen. Nellieboy har äntligen lärt sig sina trummor och nu låter det riktigt vackert faktiskt. ÄNTLIGEN. Emma kom och ville prata med oss igen och den här gången tog hon med oss tillsammans. Vi höll varandra i händerna när vi gick in och satte oss. Emma berättade bara varför hon behövde prata med oss så ofta och varför vi gjorde det. FÖR ATT VI SKA KOMMA VARANDRA NÄRMARE. FÖR ATT NI SKA KLARA NIAN. FÖR ATT NI SKA MÅ BÄTTRE. Emma hade koll på vilka läxor vi hade, vilka prov vi borde börja öva på, vad vi borde göra klart och vad vi kunde vänta med att göra klart. Jag vet redan allt sådant. Vi fick iallafall sitta och försöka skriva våran hemkunskaps uppsats på datorn men jag skrev bara ett ord. TRÅKIGT. Sedan fick vi gå hem. Och nu börjar det bli kallt att gå hem. Jag hade tjockisztröja och halsduk och vantar på mig och ändå frös jag som om det vore vinter. DUMMA. Och Lisa skulle slöa sig idag, gå långsamt och titta på saker. KOM LISA, JAG FRYYYYYYYYYSER ropade jag men hon lyssnade inte. Hon missade hennes buss så jag fick sitta och vänta med henne i fem minuter innan den kom. Dom längsta fem minutrarna i mitt liv. Sedan traskade jag hem och nu är mitt uppdrag: GÖRA HEMKUNGSKAPS GREJEN. LÄSA UT BOKEN. RITA. LYSSNA PÅ KENTS NYA SINGEL, TCHÄRLEK.
tjugofyra dagar kvar.
Igår var jag för lycklig för att skriva. Bara så lycklig man kan vara när man träffar någon man har saknat så länge eller när man för första gången får känna den söta smaken av kärlek. Vi hade bild igår och vi fick rita av dockor av trä utan ögon eller kroppsdelar. Bara dockor. Av trä. Fyra stycken på ett papper och sedan en på ett papper. Nästa gång ska vi få dockorna att se ut som människor. Och som vanligt började alla klaga. MEN MINA ARMAR BLEV SNEA. HUR KAN DITT ANSIKTE BLI SÅ PERFEKT OCH INTE MITT? MEN ÅÅÅÅÅÅHHHHHHH! Det var så svårt att rita när alla andra skakade på bordet så att dockan ändrade riktning lite i taget. INTE BRA. IDaG hade vi prov igen. SO PROV. Och sedan hade vi mattematik och svenska och lunch. PÅ LÖNCHEN satt vi vid ett GIGANSTISKT bord och alla åt potatisar med god_sås som Lisa kallade den. GOD, GOD, GOD SÅS. sa hon hela tiden. Vi traskade upp till musiksalen och övade på BÅSTÅN tills det ringde in igen. Nellieboy har äntligen lärt sig sina trummor och nu låter det riktigt vackert faktiskt. ÄNTLIGEN. Emma kom och ville prata med oss igen och den här gången tog hon med oss tillsammans. Vi höll varandra i händerna när vi gick in och satte oss. Emma berättade bara varför hon behövde prata med oss så ofta och varför vi gjorde det. FÖR ATT VI SKA KOMMA VARANDRA NÄRMARE. FÖR ATT NI SKA KLARA NIAN. FÖR ATT NI SKA MÅ BÄTTRE. Emma hade koll på vilka läxor vi hade, vilka prov vi borde börja öva på, vad vi borde göra klart och vad vi kunde vänta med att göra klart. Jag vet redan allt sådant. Vi fick iallafall sitta och försöka skriva våran hemkunskaps uppsats på datorn men jag skrev bara ett ord. TRÅKIGT. Sedan fick vi gå hem. Och nu börjar det bli kallt att gå hem. Jag hade tjockisztröja och halsduk och vantar på mig och ändå frös jag som om det vore vinter. DUMMA. Och Lisa skulle slöa sig idag, gå långsamt och titta på saker. KOM LISA, JAG FRYYYYYYYYYSER ropade jag men hon lyssnade inte. Hon missade hennes buss så jag fick sitta och vänta med henne i fem minuter innan den kom. Dom längsta fem minutrarna i mitt liv. Sedan traskade jag hem och nu är mitt uppdrag: GÖRA HEMKUNGSKAPS GREJEN. LÄSA UT BOKEN. RITA. LYSSNA PÅ KENTS NYA SINGEL, TCHÄRLEK.
tjugofyra dagar kvar.
Kommentarer
Trackback
