Because none of it was ever worth the risk.
TJALLA.
Jag och Lisa fick varsitt samtal från Ameli som ville att vi skulle komma hem till henne och kika på film. Så Lisa ringde mig och kom hem till mig och vi smetade på rött läppstift och traskade iväg hem till Ameli. När vi kom fram slog jag och Lisa på guitar hero och spelade tre låtar, alla satt och klappade händerna och sjöng med till Beat it och på What I've done körde vi även utan att titta på skärmen. Sedan greppade alla tag i en kudde och sprang till Amelis mammas säng där vi alla låg och skulle kika på V for Vendetta men den funkade inte så vi slog på (k)anal nio på hennes box och då kom föräldrarfritt upp. Så vi försökte se på den medans alla skrattade och hade dig. Tillslut blev det för mycket för både mig och Lisa så jag tog tag i en chipspåse och kastade den på Ericka och Oliver och då blev det tyst så vi fick se klart på filmen. Men vi hann aldrig det, utan vi traskade hem i mörkret helt själva. Så jag följde lisa till bussen och vinkade till henne tills bussen åkt iväg. När jag kom hem ringde jag Broder och pratade länge länge om allt möjligt. När vi la på kände jag mig så himla ensam, ingen hemma och helt mörkt. Så jag satte på datorn och tände vardagsrummets lampa och satte på SK8 som jag och Ameli alltid brukade dansa runt till. HAHAHAHAHA. Det var nästan för roligt att dansa runt till dom och sedan sjunga högt ut till dom. Sedan satte jag mig ner och ritade med alla mina färgglada färger och helt plötsligt kände jag mig inte så ensam. Jag ritade blommor och hjärtan i alla möjliga färger och sjöng tyst med till den skrikande låten. DU BETYDER SÅ HIMLA MYCKET FÖR MIG. DU VET ATT JAG, JAG ÄLSKAR DIG. Sen tog låten slut och det blev tyst. Så jag skuttade runt i lägenheten och låste dörren, släckte alla lampor och la mig ner i sängen och läste fem kapitel i bläckhjärta. När jag sedan släckte lampan kände jag mig så tankefylld. Jag kunde helt enkelt inte blunda och vad gör man när man behöver tänka? Jo, duschar. Så jag gick och duschade och gick till datorn igen och satt där ett tag. Sedan gick jag och la mig igen och den här gången log jag. För paramore hade satt sig på hjärnan.
Maybe i know, somewhere deep in my soul, that love never lasts. And we've got to find other ways to make it alone, or keep a straight face.
Tjugosju dagar kvar.
Jag och Lisa fick varsitt samtal från Ameli som ville att vi skulle komma hem till henne och kika på film. Så Lisa ringde mig och kom hem till mig och vi smetade på rött läppstift och traskade iväg hem till Ameli. När vi kom fram slog jag och Lisa på guitar hero och spelade tre låtar, alla satt och klappade händerna och sjöng med till Beat it och på What I've done körde vi även utan att titta på skärmen. Sedan greppade alla tag i en kudde och sprang till Amelis mammas säng där vi alla låg och skulle kika på V for Vendetta men den funkade inte så vi slog på (k)anal nio på hennes box och då kom föräldrarfritt upp. Så vi försökte se på den medans alla skrattade och hade dig. Tillslut blev det för mycket för både mig och Lisa så jag tog tag i en chipspåse och kastade den på Ericka och Oliver och då blev det tyst så vi fick se klart på filmen. Men vi hann aldrig det, utan vi traskade hem i mörkret helt själva. Så jag följde lisa till bussen och vinkade till henne tills bussen åkt iväg. När jag kom hem ringde jag Broder och pratade länge länge om allt möjligt. När vi la på kände jag mig så himla ensam, ingen hemma och helt mörkt. Så jag satte på datorn och tände vardagsrummets lampa och satte på SK8 som jag och Ameli alltid brukade dansa runt till. HAHAHAHAHA. Det var nästan för roligt att dansa runt till dom och sedan sjunga högt ut till dom. Sedan satte jag mig ner och ritade med alla mina färgglada färger och helt plötsligt kände jag mig inte så ensam. Jag ritade blommor och hjärtan i alla möjliga färger och sjöng tyst med till den skrikande låten. DU BETYDER SÅ HIMLA MYCKET FÖR MIG. DU VET ATT JAG, JAG ÄLSKAR DIG. Sen tog låten slut och det blev tyst. Så jag skuttade runt i lägenheten och låste dörren, släckte alla lampor och la mig ner i sängen och läste fem kapitel i bläckhjärta. När jag sedan släckte lampan kände jag mig så tankefylld. Jag kunde helt enkelt inte blunda och vad gör man när man behöver tänka? Jo, duschar. Så jag gick och duschade och gick till datorn igen och satt där ett tag. Sedan gick jag och la mig igen och den här gången log jag. För paramore hade satt sig på hjärnan.
Maybe i know, somewhere deep in my soul, that love never lasts. And we've got to find other ways to make it alone, or keep a straight face.
Tjugosju dagar kvar.
Kommentarer
Trackback
