Magi och tragedi.
TJALLA.
Idag vaknade jag och hoppade upp ur sängen. ÄNTLIGEN TORSDAG kändes det. Så ringde jag Brother och började sjunga grattis på födelsedagen låten. Så skuttade jag runt och sjöng och sminkade mig. Det var en härlig morgon. Sedan traskade jag iväg med mina grå/vita converse oknutna och mötte Brother och Lisa och vi blev liftade till skolan med en bil. HAHAHHAA. När vi kom in i musiksalen satt det en ny tjej där med brunt hår och en rosa tröja och pratade med CHRISTÄÄÄÄÄÄL. ChristÄÄÄÄÄls kompis tänkte jag bara och satte med på en brun stol. Sedan sjöng vi för Brother och så kom vita och började prata med Lisa. Så berättade Lisa nyheterna för mig. EN NY FLICKA I KLASSEN. Så traskade vi iväg, alla på olika håll och jag bar förstärkaren till basen åt Brother. "Kanske vi borde hälsa, Columbus?" Frågade Lisa. "På rasten" svarade jag. Så blev det rast och den nya flickan stod vid dom blåa skåpen. "JAHA, JAG HETER COLUMBUS OCH DET HÄR ÄR LISA" sa jag högt och flickan stirrade på våra händer. "Hej" svarade hon och vände sig sedan om. Både jag och Lisa tittade på varandra. Sedan berättade Brother för mig att flickan hette Sheela. Hon blev till Marias skugga, vart än Maria gick följde lilla Sheela efter. Hon skrattade ocksås, högt och precis allting. På engelskan följde vi Andreas till läkaren för hon kunde inte gå själv. Hon trodde att hon hade brytit ett revben och kunde knappt gå själv. Grät gjorde hon ocksås, när hon hostade. Det var någon muskel i revbenen som det hade hänt någonting med sa läkaren till henne och gav henne hostmedicin och en mIcket stark smärtstillande. Så fick hon åka hem och jag och Lisa traskade tillbaka till skolan i det fina vädret. Vi diskuterade Sheela. När vi kom fram hade vi svenska och tralala, och tittade på film där. ZOZO. Jag blev lite ledsen av den, fin men ändå så hemsk. Sedan lunch och så knöt Hugo ihop mina fötter så jag hade svårigheter att gå. "PULVER" sa jag tusen gånger och Hugo skrattade så han grät när jag skulle jaga honom. JÄVLA PULVER. Sedan slöjd där Sheela självklart skulle välja träslöjd. Hon satt och stirrade på mig när jag ritade och jag försökte att undvika att titta tillbaka. Jag hatar när folk stirrar. HATAR. Istället bytte jag låt på ipoden och målade allting vitt. Sedan fick Sheela uppdraget att måla någonting åt LEEEEENA TRÄ i blodrött och hon skvätte hennes röda färg över allting som var vitt. Hon bara log. Jag flyttade allting vitt till ena sidan av bordet. Tur för det vita att bordet är GIGANTISKT. Nu stod hon så långt bort att jag inte skulle höra vad hon sa om hon så skrek. Jag tittade upp och hon stirrade. Jag kunde riktigt känna hennes tankar. Hemska tankar. Planer. Men hennes ögon var annorlunda. Dom såg förvirrade ut, som att hon hade kommit fel, åkt med fel tåg och kommit någonstans där hon inte hörde hemma. Hon hör inte hemma här och hon visste det innerst inne. Inte i skolan av svek, där ingen kan hålla löften utan istället överlever på att såra alla andra mer. Jag tyckte nästan synd om henne, så bortkommen hon såg ut. Sedan slog jag ner blicken och forsatte måla. Sedan hade vi SO prov och OLLÄ SO sa att det såg bra ut. KITCHING. Jag gick hem efter det, traskade hand i hand med Lisa som berättade om någonting hon såg på tv igår. Men i smyg hade jag på Kent. När jag kom hem la jag mig ner, öppnade en ny bok och läste några sidor. Sedan somnade jag och drömde hårt. Hur man nu kan drömma hårt. Sedan ringde jag Kennedy och pratade på. Det är nästan magiskt att prata med henne. Speciellt när jag inte har pratat med henne på länge och jag har en massa att berätta. Och som Radiokiller brukade säga:
Du är som magi och tragedi.
Idag vaknade jag och hoppade upp ur sängen. ÄNTLIGEN TORSDAG kändes det. Så ringde jag Brother och började sjunga grattis på födelsedagen låten. Så skuttade jag runt och sjöng och sminkade mig. Det var en härlig morgon. Sedan traskade jag iväg med mina grå/vita converse oknutna och mötte Brother och Lisa och vi blev liftade till skolan med en bil. HAHAHHAA. När vi kom in i musiksalen satt det en ny tjej där med brunt hår och en rosa tröja och pratade med CHRISTÄÄÄÄÄÄL. ChristÄÄÄÄÄls kompis tänkte jag bara och satte med på en brun stol. Sedan sjöng vi för Brother och så kom vita och började prata med Lisa. Så berättade Lisa nyheterna för mig. EN NY FLICKA I KLASSEN. Så traskade vi iväg, alla på olika håll och jag bar förstärkaren till basen åt Brother. "Kanske vi borde hälsa, Columbus?" Frågade Lisa. "På rasten" svarade jag. Så blev det rast och den nya flickan stod vid dom blåa skåpen. "JAHA, JAG HETER COLUMBUS OCH DET HÄR ÄR LISA" sa jag högt och flickan stirrade på våra händer. "Hej" svarade hon och vände sig sedan om. Både jag och Lisa tittade på varandra. Sedan berättade Brother för mig att flickan hette Sheela. Hon blev till Marias skugga, vart än Maria gick följde lilla Sheela efter. Hon skrattade ocksås, högt och precis allting. På engelskan följde vi Andreas till läkaren för hon kunde inte gå själv. Hon trodde att hon hade brytit ett revben och kunde knappt gå själv. Grät gjorde hon ocksås, när hon hostade. Det var någon muskel i revbenen som det hade hänt någonting med sa läkaren till henne och gav henne hostmedicin och en mIcket stark smärtstillande. Så fick hon åka hem och jag och Lisa traskade tillbaka till skolan i det fina vädret. Vi diskuterade Sheela. När vi kom fram hade vi svenska och tralala, och tittade på film där. ZOZO. Jag blev lite ledsen av den, fin men ändå så hemsk. Sedan lunch och så knöt Hugo ihop mina fötter så jag hade svårigheter att gå. "PULVER" sa jag tusen gånger och Hugo skrattade så han grät när jag skulle jaga honom. JÄVLA PULVER. Sedan slöjd där Sheela självklart skulle välja träslöjd. Hon satt och stirrade på mig när jag ritade och jag försökte att undvika att titta tillbaka. Jag hatar när folk stirrar. HATAR. Istället bytte jag låt på ipoden och målade allting vitt. Sedan fick Sheela uppdraget att måla någonting åt LEEEEENA TRÄ i blodrött och hon skvätte hennes röda färg över allting som var vitt. Hon bara log. Jag flyttade allting vitt till ena sidan av bordet. Tur för det vita att bordet är GIGANTISKT. Nu stod hon så långt bort att jag inte skulle höra vad hon sa om hon så skrek. Jag tittade upp och hon stirrade. Jag kunde riktigt känna hennes tankar. Hemska tankar. Planer. Men hennes ögon var annorlunda. Dom såg förvirrade ut, som att hon hade kommit fel, åkt med fel tåg och kommit någonstans där hon inte hörde hemma. Hon hör inte hemma här och hon visste det innerst inne. Inte i skolan av svek, där ingen kan hålla löften utan istället överlever på att såra alla andra mer. Jag tyckte nästan synd om henne, så bortkommen hon såg ut. Sedan slog jag ner blicken och forsatte måla. Sedan hade vi SO prov och OLLÄ SO sa att det såg bra ut. KITCHING. Jag gick hem efter det, traskade hand i hand med Lisa som berättade om någonting hon såg på tv igår. Men i smyg hade jag på Kent. När jag kom hem la jag mig ner, öppnade en ny bok och läste några sidor. Sedan somnade jag och drömde hårt. Hur man nu kan drömma hårt. Sedan ringde jag Kennedy och pratade på. Det är nästan magiskt att prata med henne. Speciellt när jag inte har pratat med henne på länge och jag har en massa att berätta. Och som Radiokiller brukade säga:
Du är som magi och tragedi.
Kommentarer
Trackback
