Vi som visste.
TJALLA SNICKEBRALLA TRALALA.
Jag har tänkt hela dagen, suttit med ipoden på hög volym någonstans där ingen kan hitta mig och tänkt. Idag var en bra dag, vi fick baka lussebullar på hemkunskapen och göra egna fina figurer. Jag gjorde massa fina olika och roliga figurer med Ameli och Nelli. Sedan hade vi massa ointressanta lektioner och SEDAN(!) hade vi svenska redovisning. Det gick finfint och våran svenska lärare sa efteråt "JAHA, JA. DET HÄR KOMMER BLI SVÅRT ATT SLÅ", åh. fint. Jag känner ingen ork längre att förklara vad som händer, det är så himla mycket på gång. Jag löste allting med Andreas idag, och igår började jag bråka med Radiokiller. Det händer hela tiden. Han började prata om allt som hände förut och jag satt och skrattade åt allting och sedan blev han helt allvarlig och började prata om hur mycket han tyckte om mig. Och jag blev tyst och försökte få bort det, försökte försvara mig och förklara att jag inte menade att inte älska honom tillbaka. Då skrek han "ÖNSKAR DU ATT JAG VAR MR. ANONYM? VARFÖR DUGER JAG INTE FÖR DIG?" etc. och jag började gråta. "varför begär du så himla mycket av mig?" frågade jag. "Vill du att jag ska gråta?" Och så började vi bråka, och han skrek massa saker jag har hört honom säga förut. Det är alltid samma anledning vi bråkar över, och jag känner mig trött. Jag orkar inte både vara olyckligt kär och veta att jag gör precis samma sak mot någon annan. Det tar död på mig. ÖH. Så därför ska jag skriva klart mailet till Mr. Anonym, sedan blocka alla internet vänner på msn och bara leva på dom jag har IRL. Alltid den lätta utvägen ut ifrån allting. MEN TA'T LUGNT, JAG FINNS KVAR HÄR! Jag behöver bloggen. ÖH.
"Vi som visste, vart är vi någonstans? Var det bara så det var när våran dröm försvann? Nu står jag kvar här med någonting hårt i min hals, nu står jag kvar här och vet ingenting alls".
Jag har tänkt hela dagen, suttit med ipoden på hög volym någonstans där ingen kan hitta mig och tänkt. Idag var en bra dag, vi fick baka lussebullar på hemkunskapen och göra egna fina figurer. Jag gjorde massa fina olika och roliga figurer med Ameli och Nelli. Sedan hade vi massa ointressanta lektioner och SEDAN(!) hade vi svenska redovisning. Det gick finfint och våran svenska lärare sa efteråt "JAHA, JA. DET HÄR KOMMER BLI SVÅRT ATT SLÅ", åh. fint. Jag känner ingen ork längre att förklara vad som händer, det är så himla mycket på gång. Jag löste allting med Andreas idag, och igår började jag bråka med Radiokiller. Det händer hela tiden. Han började prata om allt som hände förut och jag satt och skrattade åt allting och sedan blev han helt allvarlig och började prata om hur mycket han tyckte om mig. Och jag blev tyst och försökte få bort det, försökte försvara mig och förklara att jag inte menade att inte älska honom tillbaka. Då skrek han "ÖNSKAR DU ATT JAG VAR MR. ANONYM? VARFÖR DUGER JAG INTE FÖR DIG?" etc. och jag började gråta. "varför begär du så himla mycket av mig?" frågade jag. "Vill du att jag ska gråta?" Och så började vi bråka, och han skrek massa saker jag har hört honom säga förut. Det är alltid samma anledning vi bråkar över, och jag känner mig trött. Jag orkar inte både vara olyckligt kär och veta att jag gör precis samma sak mot någon annan. Det tar död på mig. ÖH. Så därför ska jag skriva klart mailet till Mr. Anonym, sedan blocka alla internet vänner på msn och bara leva på dom jag har IRL. Alltid den lätta utvägen ut ifrån allting. MEN TA'T LUGNT, JAG FINNS KVAR HÄR! Jag behöver bloggen. ÖH.
"Vi som visste, vart är vi någonstans? Var det bara så det var när våran dröm försvann? Nu står jag kvar här med någonting hårt i min hals, nu står jag kvar här och vet ingenting alls".
Kommentarer
Trackback
