COLUMBUS

TJALLA. Jag har glömt bort hur lång tid det var sedan jag grät, förstår ni då hur hemskt jag hade det förut? Varenda dag så var jag glad tills jag kom hem, lyssnade på låtar jag vet jag skulle gråta till, och så föll tårarna. Tusentals. Oräkningsbara liter tårar. Men nu känns det bättre. Jag har äntligen fått tag i mitt liv igen. Visst har dumma problem skapats mellan mig och pappa, och visst känner jag mig ensammare än någonsin, men det känns bättre så här. Med ett stort svart hål inuti mig, fyllt med problem och allt sådant. Jag ska försöka ladda ner Melissa Horns nya album, ny fin musik, och jag ska försöka att göra klart Lisas vantar. Jag vet att jag inte kommer hinna, men jag ska virka sönder mina fingrar för hennes skull. ÖH. Nu ska jag traska iväg och träffa världens bästa och handla julklappar. Dessutom har jag fått min ipod med 2 GB att fungera, så nu får en hel massa ny musik plats, och jag ska försöka ladda ner mer kent musik. Kanske lite låtar ifrån andra band ocksås. Så länge det här stannar så här, att jag inte kan komma ihåg hur många dagar sedan jag grät, för det borde ju egentligen betyda att jag är lycklig.. are.

"Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig, jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig. Jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig, och jag kan inte skilja på om jag vill skada dig. Du om någon borde förstå att man inte gör så här mot mig".