skriv skriv skriv.
TJALLA SNICKEBRALLA.
Jag raderade den andra bloggen, den blev för känslosam. Det känns som att stå naken framför en hel grupp som inte ens känner mig och dom dömmer. USCH. Jag kan se framför mig hur folk ser vad jag skriver och dömmer, för egentligen är jag en idiot. För det jag gör. Ni skulle bara veta mina små hemligheter, och om ni visste dom skulle ni veta varför jag aldrig berättar det för någon. Bara Lisa vet dom, och hon kan hålla det. Hon dömmer inte. ÅH. JAG LÅTER SOM ETT PSYKO. Jag har inte dödat någon, jag lovar. :C På andra bloggen gav jag ut mitt riktiga namn, och då blev allting så himla mycket mer personligt. Bara för att jag heter Columbus betyder det inte att jag gömmer mina känslor bakom det, men det känns fint att gå tillbaka till mitt vanliga liv igen, inte vara den dumma idiotiska Columbus. Allt i mitt liv känns annars otroligt fint, enkelt. Dom har lagt upp ett nytt album av Metro station och två nya av Never Shout Never!. ÄLSKA. Lisa utmanade mig att skriva av mig, och jag skrev en liten bit till någonting som skulle vara till Mr. Anonym, men det blev aldrig klart. Mina känslor är halv färdiga. Halva. Det är därför jag aldrig skriver ner saker längre, för det tar slut. Jag höjde min ribba för högt, och nu kan jag inte ens komma halvvägs. Dessutom har jag blivit beroende av Moulin Rouge och jag grät min själ torr när jag såg den. JAG VET ALLVARLIGT INTE VART ALLA MINA TÅRAR KOMMER IFRÅN? Jag dricker aldrig längre, jag har ingen törst. ÖHHHHHH. Det känns fint att vara tillbaka.
Jag raderade den andra bloggen, den blev för känslosam. Det känns som att stå naken framför en hel grupp som inte ens känner mig och dom dömmer. USCH. Jag kan se framför mig hur folk ser vad jag skriver och dömmer, för egentligen är jag en idiot. För det jag gör. Ni skulle bara veta mina små hemligheter, och om ni visste dom skulle ni veta varför jag aldrig berättar det för någon. Bara Lisa vet dom, och hon kan hålla det. Hon dömmer inte. ÅH. JAG LÅTER SOM ETT PSYKO. Jag har inte dödat någon, jag lovar. :C På andra bloggen gav jag ut mitt riktiga namn, och då blev allting så himla mycket mer personligt. Bara för att jag heter Columbus betyder det inte att jag gömmer mina känslor bakom det, men det känns fint att gå tillbaka till mitt vanliga liv igen, inte vara den dumma idiotiska Columbus. Allt i mitt liv känns annars otroligt fint, enkelt. Dom har lagt upp ett nytt album av Metro station och två nya av Never Shout Never!. ÄLSKA. Lisa utmanade mig att skriva av mig, och jag skrev en liten bit till någonting som skulle vara till Mr. Anonym, men det blev aldrig klart. Mina känslor är halv färdiga. Halva. Det är därför jag aldrig skriver ner saker längre, för det tar slut. Jag höjde min ribba för högt, och nu kan jag inte ens komma halvvägs. Dessutom har jag blivit beroende av Moulin Rouge och jag grät min själ torr när jag såg den. JAG VET ALLVARLIGT INTE VART ALLA MINA TÅRAR KOMMER IFRÅN? Jag dricker aldrig längre, jag har ingen törst. ÖHHHHHH. Det känns fint att vara tillbaka.
Kommentarer
Trackback
