Beau, non.
Allting är suddigt. Det började bra, med att träffa Lisa i skolan och vi hjälpte Emira och Julia med matten som varje fredagsmorgon. Sedan gick vi till engelskan och då hade vi prov, ÖH. Sådant reading test och jag kirrade det, HUR SVÅRT DET ÄN VAR. Sedan fick jag göra ett prov jag missade igår, istället för språk och sedan hade vi håltimme. Då traskade jag, Lisa, Brother och Gustel iväg och åt och kastade POMMES på varandra och skrattade så vi alla blev familjen kines. IHIHIHIH. Sedan så skiljdes vi åt, jag och lisa traskade iväg till VASA(DU)?PARKEN och Gustel och Brother gick tillbaka till skolan. Där i mitten av asfalten hittade vi den. NISSE. Våran orange cykel. En trehjulning, precis lagon stor att cykla på och gud, DET KLICKADE DIREKT. Vi cyklade hem till mig, lämnade den i porten och gick upp och åt lite piggelin innan vi återvände till skolan för att ha NO. Vi satt och trixade med powerpoint och skrattade djupt åt alla dåliga kommenterer som sades där inne. Sedan tog vi Nisse där vi hade parkerat honom och tog ner honom till omklädningsrummen för vi skulle tvätta honom. CARWAAAAAASSSSSHHHHHHH! ÖH. När vi stod och väntade på att ett omklädningsrum skulle bli ledigt kom Gustel ut ur ett och blev våran spion och skulle kolla om någon var där inne. DET VAR DET INTE. Så medans jag och Lisa gnuggade bort sand och smuts ifrån Nisse klagade Gustel på hur smutsigt det blev och skrattade åt oss. KVINNOR SKA JOBBA! sa han om och om igen. ÖH. Sedan kom några klasskompisar till honom in och sa: NU SKA VI DUSCHA och började ta av sig allt dom hade på sig. HAHAHAHAH. Så vi sprang mellan toaletten och höll på att springa in i massa nakna magar medans vi försökte att inte titta. HAHAHAH. Gick det? Nej. Och jag lovar, Gustel njöt. DUMMA KORTA DVÄRG. Sedan sällskapade vi med Gustel hem till mig, där våra vägar skiljdes. Då hände det ofattbara. Lisas telefon ringde, och det var hennes mamma. Sakta fylldes hennes ögon med vatten och hon låste in sig på toaletten. Sedan kom hon ut, och sa: jag måste hem. Jag följer dig. svarade jag. Så kramade jag Lisa en lång stund, frågade vad som hade hänt. Hennes mamma hade fått ont i bröstet. Hon var på väg till sjukhuset och bad henne att åka hem och öppna åt någon kille som skulle fixa deras dusch. Så vi satte oss på bussen, längst in och så berättade jag att allting skulle bli bra. Det gjorde så ont att se henne gråta. Hon har sett mig gråta tusen gånger, om inte mer, men Lisa ska inte gråta. Det är som att solen helt plötsligt bara skulle bli till tunga moln. Allting känns omöjligt då. Vi åkte hem och så ringde hennes pappa och jag höll hennes gitarr och började tyst spela Shoreline. "Ever since I was eight or nine, I've been standing on the shoreline". Sedan kom Lisa in och berättade att dom trodde att det var en hjärtattack och jag kramade henne länge och lovade att allting skulle bli bra. Det kändes hemskt att lova någonting sådant, för tänk om hon inte skulle klara det? Men vad skulle jag göra? Jag ville inte se henne så, hon förtjänar inte det. Så jag lovade det. Tusentals gånger. Sedan gick vi hem till Ameli, som snart fyller femton, och åt massa fin mat och tOTA och tittade på en dålig fin film. ÖH. Sedan traskade Lisa hem, sedan Nelli och sedan Ericka. Då var det bara Vita, jag och Ameli kvar. Vi spelade GH och jag skrattade åt att alla andra än jag är så dåliga på det<3<3<3<3. Sedan traskade jag hem, trött och ingen bil sällskapade mig idag. Eller människa för den delen. Jag satte på Du var min armé och fällde tårar. Ingen bra dag. Hur kan allting gå sönder på en och samma gång? Jag borde gråta, för ledsen är det jag borde vara, men sedan när uppfyllde jag det jag borde göra? Jag borde glömma folk som inte älskar mig tillbaka, jag borde hata dom som hatar mig, jag borde inte se alla andras känslor framför mig själv. Men öh, borde är för vanliga personer. Och jag är inte vanlig. Jag är speciella lilla Columbus. Beau? Non.
Kommentarer
Trackback